Stöd till närstående och anhöriga – fem metoder
1. Närstående får ofta ekonomiskt stöd, men 34 procent av anhöriga till personer med psykisk ohälsa berättar att det är svårt att täcka utgifterna med ersättningarna. Bara omkring 3 procent av personer som lyfter stöd för närståendevård är närståendevårdare till personer med psykisk ohälsa. Grunderna när stöd beviljas bör vara lika. Närstående till personer med psykisk ohälsa bör få stöd, tjänster och lagstadgade lediga dagar som närståendevårdare.
2. Vart fjärde barn lever i en familj där en förälder har psykiska problem. Också barn kan bli tvungna att ta hand om en förälder. I Finland tar rentav 8 procent av de minderåriga hand om en anhörig. 60 procent av barn till föräldrar som lider av depression insjuknar själva innan de fyller 25. När problemen hopas i samma familjer ökar risken för att barnen och ungdomarna marginaliseras. En förälders depression är den största enskilda bakgrundsfaktorn till att unga personer blir förtidspensionerade och hamnar utanför arbetslivet.
Genom att hjälpa de unga anhöriga i tid kan man bryta den onda cirkeln som går i arv från generation till generation. Anhöriga barn och ungdomar som tar hand om sina närstående är en grupp som är osynlig i servicefältet. Tjänsterna bör utvecklas så att stödbehovet till minderåriga barn till personer med psykisk ohälsa hittas, fastställs och bekräftas. Man ska uppmuntra minderåriga anhöriga att berätta om sin situation i skolan och olika tjänster. – Pia Hytönen, verksamhetsledare från FinFami – Anhörigas stöd för mentalvården centralförbundet rf.
Skolornas elevvård bör få tillräckliga resurser för att ta hand om det här ärendet. Hela familjen ska erbjudas stöd, och man ska ta i användning metoder som har konstaterats fungera. Inom vården bör man ta upp ämnet barn med kunder som lider av psykiska rubbningar, råda föräldrar att tala med sina barn om sjukdomen, samt vid behov träffa barnen också tillsammans med föräldern. Alla barn och ungdomar bör ha tillgång till mentala stödtjänster med låg tröskel. Barn i familjer med psykisk ohälsa och unga som tar hand om närstående med psykiska problem har rätt att växa upp och utvecklas självständigt samt att leva ett gott och tryggt liv.
3. Det kan ta månader att få tillgång till tjänster för psykisk ohälsa. Då blir ansvaret för vården ofta hos föräldrarna, partnern eller vännerna. Det här kan innebära, förutom oro, ansvar för vård och övervakning dygnet runt. Närstående och anhöriga bör erbjudas tillräckligt mycket information och stöd. Stödet bör också beakta olika grupper. Till exempel äldre anhöriga till personer med psykisk ohälsa lämnas ofta ensamma. De är en grupp som man bör hitta inom servicen, och också de som inte själva vågar be om hjälp ska erbjudas stöd med låg tröskel.
Gravida personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga behöver särskilt stöd. Förutom rådgivningstjänster bör de garanteras snabb hjälp för den psykiska ohälsan. Genom att utveckla de perinatalpsykiatriska tjänsterna samt rehabilitering i mödrahem kan man undvika onödiga omhändertaganden.
4. När man tar hand om personer som har insjuknat psykiskt bör man också ta hand om de anhöriga som sköter om de insjuknade. Inom vården bör man bli bättre på att känna igen och fastställa den belastning som de anhöriga utsätts för. Man stöder anhöriga genom att ge information om den insjuknades situation, ordna samtal med vårdpersonal, anhörigrådgivare, familj och andra närstående, samt genom kamratstöd. De anhöriga ska i mån av möjlighet göras delaktiga i vården, men ändå utan att man överför vårdansvar på dem. De som behöver par- och familjeterapi ska ha tillgång till den inom de offentliga tjänsterna.
5. Mera resurser till tjänsterna för psykisk ohälsa leder i bästa fall till att belastningen för de anhöriga minskar. Snabb tillgång till vård garanterar att ansvaret för den insjuknade inte hamnar på de anhöriga. Det finns ett stort behov för till exempel Terapigarantin.
